rongkan

"Så slöt sig hinnan om ekot som när en vattenyta sväljer en sten... Framtiden var min. Och den blinkade mot mig medan jag långsamt vecklade  ut mina vingar och tryckte på Play." -Ur Jag, jag, jag av Unni Drougge

Snart åker jag till Tyskland, 7 veckor och 2 dagar kvar. Sedan 7 månader tillbaka har mitt liv mest varit en förutsägbar stress, ett späckat 14.00-07.00-schema. Den vakna tiden innan jag begett mig till jobbet har jag spenderat i sporthallen, på gymet eller i ngn repetitionssal för musikutövande. Vid 23 börjar jobbet och därefter har 7 timmar av kartongvikande och tejpande följt. Låter det inte givande?!
Ni förstår säkert att ngt jag efterlängtar starkt är oförutsägbarhet och en okänd plats. Berlin är staden jag kommer bosätta mig i. Där kommer jag vara au-pair och plugga tyska. Underbart! För tillfället håller jag på att tänka ut saker jag vill ägna mig åt. Jag tänker vara kuturell och utforska staden grundligt, kanske börja sy och sticka, kanske börja i ett innebandy- eller fotbollslag, kanske börja sjunga i kör, kanske skriva musik, kanske lära mig ett nytt instrument, kanske, kanske, kanske. 

jag är peppad!!

PS. Fint att höra från dej Sanna, jag förljer dig så gott jag kan med..:). Sofie, alla är inte datanördar, ett inlägg lite då och då betyder aktivitet! Madde, min vän, jag är glad att man blir som man umgås.:D. Massagen var den här gången till njutning. Dock känner jag av en viss träningsverk i skinkorna efter att hon aktiverat nya muskler som haft knutor i sig. Låter det lite suspekt??