rongkan

För fjärde säsongen i rad kämpar vi för att klättra i divisionerna. För fjärde året i rad missar vi chansen på mållinjen. Vad är det som gör att vi aldrig lyckas?  För att kunna bygga ett starkt lag krävs enighet, bra verksamhet runt omkring, nyförvärv från år till år och PENGAR. Varför ska pengar alltid vara en faktor i lösningar på stora problem? Sorgligt men sant! För, i det här fallet, vem skulle egentligen vilja flytta till Gislaved för att ägna sig åt innebandy utan ett stort ekonomiskt erbjudande?
Man blir frustrerad över att inget händer och ännu mer frustrerad över att enigheten inte tycks finnas någonstans. Jag tröttnar på att tillhöra minoriteten bestående av personer som vill mer än bara springa runt som hamstrar i hjul. Borde jag bry mig? Man ägnar sig ju faktiskt åt idrott för hälsans skull, och utan tvekan för man hälsa, iaf kroppslig sådan. Men i lagsport har jag fått för mig att hälsan man strävar efter även ligger på ett annat plan, det mentala. Man ger och får respekt, medmänsklighet och uppskattning. Mycket negativ energi går åt till att  fundera över saker som borde vara självklara.
I år är sista året jag är junior och för tredje året i rad är vi i final i JDM (damjunior i Småland). Vilket ger möjlighet till ett bra avslut på min- kanske- sista säsong! Det kommer bli en rolig match som vi ska vinna!