rongkan

Hej alla glada! Nu har jag lugnat ner mej. Ett avbrott fran bloggen gor att inspirationen star battre till an pa lange. Nu ar vi, Hedda och jag tillbaka hos the Mahoneys for sista gangen innan var stora resa borjar. Jag ar exalterad! Pa torsdag kvall tar vi flyget fran Geelong till Brisbane. Val i Brisbane kommer vi att bli upphamtade av Pat och Simon, som kommer ta oss med till Byron Bay. Dar kommer vi att sla upp vart talt pa deras kampingplats. Vi stanna pa obestamd tid. Som de flesta av er sakert vet ar Byron Bay ett av de stallen i Australien som tillhor de stallen som man tydligen inte far missa. Helt klart en bra start!
Heddlog och jag kom igar hem fran en 9 dagars vistelse i Melbourne. Vi har turistat:
 Vi borjade veckan med att besoka stadens hogsta punkt for att fa en aning om hur saker och ting egentlgien lag i forhallande till varandra. vi misslyckades kanska rejalt. Redan samma kvall nar vi skulle ta oss tillbaka till stadsdelen South Yarra dar Nick och Pats lagenhet ligger fick vi bevis for det. Vi spenderade "hemresan" med att aka samma stracka fram och tillbaka runt 5 ganger.
 Efter oversikten bar det av mot Melbourne Aquarium. Har ser ni en vacker men ovanlig Sea horse.

 Sa har ser city ut fran marken. Jag ar den lilla pricken I nedre vanster horn.

 Detta agnade vi oss at mycket. “I vantan pa buss/sparvagn” ar bildens title.
 The Treasury Building med The City Museum. Har spenderade Heddlog och jag en HEL dag. Detta verkade oroa personalen som efter att saga till oss att vi var tvugna att ga pa grund av att de skulle stanga tillade att det faktiskt finns stallen i Melbourne som passar folk i var alder battre. Vi borde ju faktiskt bara vilja besoka pubar och natt klubbar.

 Fredagen agnade jag och Hedda at att ha roligt. Vi borjade med en fin middag for tva. Agnade nagra timmar at att enjoya varandras company och likheter pa en pub. Darefter nattklubb, som vi inte klarade av att slita oss fran forran 6.30pm. Det var fint! Och annu finare blev det nar man tanker pa att drinkarna och taxin var gratis. Vi rockade!

     

Pa lordagen bar det av till St Kilda beach for att forsoka sola och bada. Bada gick bra, solandet gick lite varre. Galen hetta var det som gallde. Pa vagen hem kom vi pa att vi inte skulle kunna ga pa kvallens partaj utan att fixa en shoppingrunda. Nar vi akte till Melbourne hade vi namnligen planerat att stanna i fyra dagar, sa det radde stor kladtorka. Shoppingen gick fint. Sa nar vi kom hem till lagenheten var det tva redan glada brudar som motte kara Rotshie. Henne hade vi inte setts en forra helgen, vilket kanndes som en evighet efter att ha traffats pretty much varje dag I tre manaders tid. Vi  kramades och skrattade lite. Lite senare kom aven en kar van ifran Forrest vid namn Lachie for att catcha up med oss och sallskapa oss till Bethanys fest. Festen var en spannande upplevelse, da Bethany ar dov och vara troga hjarnor fatt for sig att hon mainly skulle ha pratande vanner. Det forsta som moter oss ar ett gang manniskor som sitter och viftar med handerna, gissa om vi blev lite paffa. Men vi traffade iaf en del personer vi kunde prata med, varav en berattade for mej att den har festen trots allt var annorlunda, de spelade namnligen musik. :D. En av hojdpunkterna pa den har festen var en valdigt lang konversation (eller iaf forsok till en), genom vilken jag hittade en ny positivsak med mobiltelefoner. Vi agnade en evighet at att forsoka forsta varandra geno matt skriva meddelanden till varandra. Tack och lov att jag kan hora och prata var anda vad jag kannde efter det samtalet.   

  Rotchie dagen efter. Hon forsoker se ut som en jude. Tycker hon lyckades ganska bra.

 Lachie sitter och ladder infor  Sneakers exhibitionen pa sondag morgon.  Ja, pa sondag morgon akte Lachie, Hedda och jag till en Sneakers utstallning, vilket var a bit of a disappointment. Men de tar alltid kul att kanna sej lite kulturell. Darefter gick vi ut och at innan JAG korde oss hem (hem denna gangen menas Colac). Det blev en spannade upplevelse pa grund av att det ar vanstertrafik, att det var andra gangen pa tre manader jag korde en bil med manuell vaxel (dessutom med spaken pa fel sida), att jag inte ar nagon bra bilforare nar det kommer till helljus och for att trafikljusen av nagon konstig anledning tycktes sla over till rott varje gang de kannde pa sig att vi narmade oss. Haha! 

Pa senaste tiden har jag inte kannt igen mej sjalv. Har inte haft sa har mkt kanslor pa flera ar tror jag. Livet har nere ar verkligen som en drom, som jag nog ganska nyligen kommit under fund med ar verklighet. Det har livet kommer ta slut i maj och da vantar totalt allvar igen med attaganden, jobb och planerande. Att ta avsked av alla manniskor jag traffat har nere kommer verkligen att bli svart, sarskilt vissa som jag har kommit ganska nara. Blir nog nagra tarar dar ja. Pa samma gang har jag borjat kanna mer och mer att jag saknar folk dar hemma. Kan jag fa leva pa tva stallen samtidigt, tack?

 Ibland gar jag i taket!