rongkan

Nervositet av denna grad är sedan länge obekant. Senast jag var så här nervös var när jag gick på disco på mellanstadiet. Det var inte nådigt! Magen på helspänn och hjärtat rör sig så mycket att man skulle kunna tro att det ville vara ngn annanstans. Jobbigt läge!
Packningen känns konstigt nog så gott som färdig, men det stämmer såklart inte. Imorgon natt kommer det så väl kända senariet äga rum. Jag kommer springa runt som en yr höna och slänga i allt tänkbart i min resväska. Stackars mamma! När jag är färdig kommer jag få bekräftat att jag har på tok för mycket övervikt och när jag packat ur vad jag trott varit mycket visar vågen trotts allt ingen förändring. Väl på flygplatsen kommer jag ha tillräckligt mycket glömda saker för att fylla en ny packningslista. Ånej!
Men vad gör det? Vi kommer vara påväg! Gött! Nu börjar livet! Det kommer bli feina grejer Heddlög.
Avskedsfesten i lördags blev lyckad. Ca 30 glada vänner samlade på en yta som skulle betraktas som alldeles för liten av endel. Men det var gött- intimt och gött. Det blev ett mysigt avsked som förde med sej att jag insåg att jag faktiskt kommer sakna fler än förväntat.
Jag tänkte avsluta med att säga: Det här blir en upplevelse, det skulle inte bli bättre utan nervositeten och var inte oroliga! Jag är stor.